Speltips vecka 9: One Hour One Life

Format: Linux, Mac, Windows

I Jason Rohrers senaste spel One Hour One Life återupplever internet civilisationens födelse. När spelet släpptes för drygt en vecka sedan bestod dess enorma värld enbart av vild och outforskad natur. Sedan dess har spelarna släppts lösa med syftet att gemensamt bygga upp ett modernt samhälle från grunden. Redan nu har det börjat växa fram byar med åkerfält, lerugnar och vapen för jakt. Men det är självklart bara början.

Varje lyckad spelrunda följer ungefär samma mönster: Först föds man som ett försvarslöst barn, sedan växer man upp till en handlingskraftig ungdom och och till sist dör man av hög ålder. De här tre livsstegen ringar också in spelets tre teman: Omsorg, samarbete och utveckling över flera generationer. 

Alla bebisar är helt beroende av de äldre spelarnas omsorg. De slukar tid och resurser utan att de genererar något än potentiell framtida arbetskraft. I dagsläget händer det att man föds i en välfungerande by där ens uppväxt är så gott som garanterad. Allt vanligare är det att man hamnar hos en ensamstående mamma som kämpar för att så sitt första morotsland med tre skrikande ungar i hälarna.

Efter ungefär fem minuter är ens karaktär så pass mogen att hen kan börja ta hand om sig själv. Därmed börjar kampen om att bygga ett så drägligt liv som möjligt, samtidigt som det nu är ens egen tur att ta hand om hopplöst gråtande bebisar. Att få till ett fungerande samarbete med andra vuxna spelare är ett måste för att situationen ska bli hållbar. Ansvar för insamling av mat och utveckling av hembyn måste fördelas.

När ens karaktär slutligen dör lämnas ens påbörjade arbete åt de framtida generationerna. Eftersom alla spelare ryms på samma server och tillverkade föremål är permanenta kan utvecklingen ske långsamt och stegvis. Även om få spelare kommer uträtta underverk under en enda livstid, rör sig spelarna kollektivt mot det moderna samhället.